RAYNER MARİA RİLKE. TƏNHALIQ

rilke-rainer-maria (1)
Insan tənhalığı yağışa bənzər

Günün gedər vaxtı dənizdən gələr

Aşar gözdənuzaq, geniş düzənlər,

Əbədi göylərə sonra ucalar,

Ordansa şəhərin üstə calanar.

O yağar saatlar qovuşan zaman,,

Sübhə yön alanda küçə və dalan,

Haçan bir-birini razı salmayan

İki sevgilini qəm bürüyəndə,

İki bir-birinə nifrət edən də,

Yenə  baş qoyursa birgə yastığa,

Tənhalıq çaylara qatılıb axar…

1901

almancadan tərcümə

11.02. 21, Samara

Einsamkeit

Die Einsamkeit ist wie ein Regen.
Sie steigt vom Meer den Abenden entgegen;
von Ebenen, die fern sind und entlegen,
geht sie zum Himmel, der sie immer hat.
Und erst vom Himmel fällt sie auf die Stadt.


Regnet hernieder in den Zwitterstunden,
wenn sich nach Morgen wenden alle Gassen
und wenn die Leiber, welche nichts gefunden,
enttäuscht und traurig von einander lassen;
und wenn die Menschen, die einander hassen,
in einem Bett zusammen schlafen müssen:

dann geht die Einsamkeit mit den Flüssen…

21.9.1902, Paris