Insan tənhalığı yağışa bənzər
Günün gedər vaxtı dənizdən gələr
Aşar gözdənuzaq, geniş düzənlər,
Əbədi göylərə sonra ucalar,
Ordansa şəhərin üstə calanar.
—
O yağar saatlar qovuşan zaman,,
Sübhə yön alanda küçə və dalan,
Haçan bir-birini razı salmayan
İki sevgilini qəm bürüyəndə,
—
İki bir-birinə nifrət edən də,
Yenə baş qoyursa birgə yastığa,
—
Tənhalıq çaylara qatılıb axar…
1901
almancadan tərcümə
11.02. 21, Samara
Einsamkeit
Die Einsamkeit ist wie ein Regen.
Sie steigt vom Meer den Abenden entgegen;
von Ebenen, die fern sind und entlegen,
geht sie zum Himmel, der sie immer hat.
Und erst vom Himmel fällt sie auf die Stadt.
—
Regnet hernieder in den Zwitterstunden,
wenn sich nach Morgen wenden alle Gassen
und wenn die Leiber, welche nichts gefunden,
enttäuscht und traurig von einander lassen;
und wenn die Menschen, die einander hassen,
in einem Bett zusammen schlafen müssen:
dann geht die Einsamkeit mit den Flüssen…
21.9.1902, Paris